idastib

Nar trottheten kommer, kommer oftast ocksa saknaden tatt darefter. Det ar inte alltid latt att vara langt hemifran. Man saknar de sma enkla sakerna. Om jag vill ringa pojken min, maste det planeras och allt som heter kommunikation med de dar hemma ar sa mycket svarare nu an vad det var da. Vilket ar logiskt, for jag ar ju trots allt pa andra sidan atlanten. Men jag tackar Gud for skype, msn och mejl. Annars hade ni nog undrat om jag levt vid det har laget.

Men jag vill att ni alla ska veta att jag tanker pa er mycket, bade pa pojken, familjen och alla vanner. Facebook ar bra pa att paminna mig om att ni fortfarande finns. Det ar ocksa roligt att se att folk laser bloggen med jamna mellanrum. Maste ju betyda att jag inte ar riktigt bortglomd an.

Dagen for min hemfard ar ganska langt borta, ca 9 manader kvar. Jag har nastan klarat av en fjarde del, och det kanns riktigt bra.

For varje dag som gar, ar vi en dag narmre att fa aterforenas. Jag langtar sa tills jag far fira midsommar pa Ralle, jul hemma, nyar med ungdomarna i kyrkan och alla andra hogtider och lagtider som finns:)

Jag ser fram emot den 19e oktober 2010, da kommer jag. Jag ska se till att ta med mig manga kramar i mitt bagage sa att det racker gott och val till alla:)

Jag tanker som sagt pa er, och jag onskar er ett riktigt gott och harligt nytt ar!