idastib

Jag forsov mig ordentligt och vaknade nar bussen gick fran Philadelphia. Bara att ta sig in till stan tar 20 minuter med tag. Jag var sa fruktansvart irriterad nar jag vaknade och insag att jag forsovit mig. Har har jag bott i Amerika i fyra manader och inte forsovit mig en enda gang, och sen ska det sjalvklart handa nar det ar nagot roligt pa g! Irriterad och arg bestammer jag mig for att aka i alla fall. Jag hade redan betalt pengar for resan och inte ville jag slanga dom i sjon.

Jag tar taget in till Philly for forsta gangen sjalv, hittar bussen jag ska aka med, och nar jag ska visa upp mitt bokningsnummer till bussen visar det sig att jag skrivit upp fel nummer. Killen pa bussen ger mig ett telefonnummer jag kan ringa for att fa det ratta numret, jag ringer, ingen svarar. Killen ar schysst nog att lata mig aka med i alla fall. Glad for det var jag.

Bussen till New York tar tva timmar och jag sussar gott tills det ar dags att stiga av. Jag landar mitt pa manhattan och plockar fram telefonen for att sla en pling till Vicky som redan ar dar. Ingen svarar, jag ringer 1-2-3, ja, t o m 4 ganger, ingen svarar. Lite smatt i panik borjar jag fundera pa vad jag ska ta mig till om hon aldrig kommer svara. Mitt i en stor stad, helt sjalv, utan karta, utan att veta var jag ar. 10 langa minuter gick och Vicky ringer antligen upp, snacka om lattnad.

Hon hanvisade mig till tunnelbanan och sa hur jag skulle aka, livradd satter jag mig pa tunnelbanan och hoppas pa att jag ska komma ratt. Och tro det eller ej, men jag kom ratt. Val framme vid hallplatsen gar jag till narmsta tobaksaffar och koper mig en karta. Den lotsar mig sedan bort till Little Italy och Chinatown dar jag moter upp Vicky med kompisar. Jag var helt skakig nar jag val traffade dom, inte trodde jag att jag skulle fixa resan helt sjalv. Det tog hela dagen for mig att smalta resan, under tiden strosade vi rundor pa New Yorks gator och sag en massa. Smakprov pa det vi sag foljer nedan.

Det var en spannande dag som sagt, helt klart en dag jag sent glommer. Aven om jag tror jag behover lite mer distans till den for att verkligen kunna skratta at det.

Men till alla er som planerar att ta sig till en ny stad, sa har jag ett hett tips: Kop karta!