idastib

Hopp och förtvivlan, hopp och förtvivlan..

Det blev ingenting med familjen i Philadelphia, det hade varit så skönt om det hade blivit dom. Då hade jag sluppit gå runt och beskymra mig en massa nu. Nu är jag tillbaka där jag började, kommer jag hitta en familj?

Philadelphia familjen lät väldigt positiva hela vägen egentligen, men jag tror jag vet vad som fick dom att tänka efter. Det faktum att jag har pojkvän är inte alltid bra i värdfamiljers ögon. Rädslan av att jag längtar hem för mycket och sticker efter ett par månader blir klart värre. Det förstår jag, jag kommer få ett jobbigt år utan Johan. Men jag tror verkligen att jag kommer klara det, så mycket vill jag detta. Sen tror jag också att dom började tänka efter lite med tanke på att jag inte varit iväg hemifrån längre än två veckor i sträck.

Man kan inte förstå allt, och detta är väl en sån sak. Nu är det bara att vänta på att nästa familj ska trilla in. Jag får kanske dra i lite fler trådar, och mejla runt lite..



Var med Johans familj i Kollevik i helgen och sov i husvagn. Helmys!