idastib

Idag har varit en bra dag, solen har skinit och jag har kannt mig riktigt glad. En mycket bra kombination, kanske har dom nagot med varandra att gora. Inte vet jag, men i alla fall, i solskenet bestamde jag, Vicky och Lea oss for att dra in till stan, till Philadelphia. Det ar en tagresa pa knappt 20 minuter. Vi strosade rundor pa Philly's gator och njot av att solen sken pa vara stackars bleka ansikten.

Vi tog oss en svangom inom det sevardheter som faktiskt finns. Jag sag liberty bell for forsta gangen. Den var inte stor men nu har jag sett den i alla fall. Historien om den, och vad den faktiskt ar och har fatt vara en symbol for gjorde mig nastan lite rord. Innan man kom in till Liberty Bell kunde man lasa alla mojliga artiklar om Martin Luther King Jr, Nelson Mandela och andra manniskor och handelser som kampat for afroamerikanernas rattigheter. Sjukt starkt, sjukt bra.

Philadelphia i all ara, men denna stad som ar USA's femte storsta stad far mig alltid att ma daligt. Idag nar vi promenerade genom staden gick vi forbi manniskor som sov pa trottoarkanten, och otaliga manniskor som bad om pengar. Mycket manniskor i rullstolar och med rullatorer satt dar vid vagkanten och verkade helt sakna hem. Det far mig att bli sa ledsen. Hur kan det vara sa orattvist? Vad har jag gjort for att fortjana min valfard? Ingenting, absolut ingenting. Det kan bara vara Gud som har gett mig ett tak over huvudet och en varm sang att sova i. For jag hade minst lika garna kunnat vara en utav dom saknade hem. Det som gor mig allra mest frustrerad ar att jag inte vet hur jag ska hantera det. Att ge dessa manniskor pengar hade sakert kunnat vara en god garning, men aven det hjalper kanske bara for en dag, en maltid. Jag vill se dom fa ett hem och ett vardigt liv, men lilla jag? Hur ska jag? Fragorna plagar mitt sinne och slutar med svaret, politik. Amerika maste hitta ett system som kan hjalpa hemlosa folk pa ett battre satt. Sverige ar bra, dar hamnar man inte gatan hur som helst och i detta stora vida land ar det alldeles for latt hant.

Jag tanker pa dessa hemlosa manniskor en kall natt som denna. Undrar vad dom gor nu? Formodligen promenerar dom rundor for att kunna halla varmen, sa sjukt sorgligt. Alla manniskor fortjanar ett hem, dar dom kan sova, ata mat och kanna sig alskade.

Jag tackar Gud for min varma sang, mina varma klader och taket over mitt huvud, och jag ber en bon for dom som inte har nagonstans att bli av.

Godnatt!