idastib

Har varit valdigt duktig och kreativ och borjat spela in latar. An sa lange ligger en av dom ute pa myspace, den tycker jag att ni ska spana in.

Har sitter nu en trott Ida och knapar pa ett blogginlagg. Smaflickorna sover middag och jag njuter av tystnaden, sa skont det kan vara ibland.

Mitt schema just nu ar mer hektiskt an det nagonsin har varit. Jag jobbar med barnen 45 timmar varje vecka + att jag nu ocksa borjat lasa tva kurser pa college. Att balansera det med ett socialtliv ar spannande, och funkar bra an sa lange. Men jag ar mycket trott nar det ar dags att sova.

I tisdags jobbade jag fran klockan 8 pa morgonen till 10 pa kvallen. 14 timmars arbetsdagar med sma barn tar pa kroppen, tror det fortfarande sitter i, for tjena, jag kan nog slockna nar som helst. Men min vardmamma var schysst och gav mig 4-5 timmars ledigt idag. Det behovde jag verkligen. Annars ar torsdagar en av mina 11 timmars dagar, sa det var skont att slippa nagra av de timmarna iaf.

Forra fredagen var jag och nagra kompisar pa en NBA match. Philadelphias 76ers spelade mot Maverick, och dom vann! yeij for dom:) Inte for att jag hangde med sarskilt mycket i matchen. Bilresan dit var spannande. Mitt i rusningstrafik skulle vi ta oss fran punkt A till B. Jag korde och hade tre kartlasare med mig i bilen. Vi blev sena till matchen da vi av misstag rakade aka over bron till New Jersey. Det var mycket vackert med alla lampor, men ja, vi missade de forsta 10 minutrarna av matchen.

Det var helt sjukt stort, kandes som att man gick in i en tv nar man gick in pa arenan. Den storsta upplevelsen for mig var att se arenan, tjena vilken kansla det var. Detta ar samma stalle som Philadelphia Flyers spelar sina hemmamatcher pa. Sa nasta gang blir hockey:) Det var inte sa farligt dyrt heller, tror vi betalade 32 dollar, ca 230 spann.

Vid matchens slut passade vi pa att ta turistfoto. Det ser ganska tomt ut, men tro mig, det var inte tomt nar vi kom ut pa vagarna sen.

Tva av mina tyska vanner som jag spenderade kvallen med, Vicky och Christina. Lea var ocksa med, blev dock ingen bild pa henne.

Chill dag idag som sagt, flickorna sover fortfarande, kanske ska jag med ta mig en liten lur?

Annars vill jag mest saga att jag lever, trots inlaggstorka:P

Bilder fran de senaste veckorna kommer i nasta blogginlagg!

Puss och kram:)

Pa sondag ska vi traffas i bokhandelns cafe och googla, planera och skriva ansokningar. Eller dom ska gora det. Jag ar ganska saker pa vad jag vill och at det behover jag inte gora sarskilt mycket nu. Far val sitta och lira Farmville eller nagot:P Min plan for framtiden ar inte spikad, men med stor sannolikhet kommer jag att arbeta som engelska larare pa gymnasiet. Det hade varit riktigt roligt. Dar stoter man nog pa utmaningar hela tiden, plus att man far vara pa en skola:) Tjena, vad jag saknar att ga i skola assa! Ni tycker sakert jag ar konstig, men snacka om att jag blir sugen pa att plugga nar jag ser folk med feta bocker pa cafeerna.

Nasta vecka ska jag faktiskt borja pa college har. Det ska bli roligt. Ska lasa engelska (oral communication) och ''Women in Literature''. Det ska bli spannande att se hur dom kommer lagga upp det. Jag kommer fa en intensiv var, med heltidsarbete och tva kurser igang samtidigt. Men det fixar sig nog. Engelskan kommer jag bara att lasa under 8 veckor, medan den andra kursen haller pa hela terminen.

Livet flyter pa bra har maste jag saga aven om det blir mycket samma saker hela tiden. I sondags var jag dock pa mitt andra kyrkobesok och blev faktiskt inbjuden till en cellgrupp av nagot slag. Dom traffas bara var fjarde eller sjatte vecka, vilket ar en bra tidsintervall for mig med mitt oregelbundna arbete. Det ar en grupp pa unga vuxna som traffas,vilket kanns roligt. Helt plotsligt har jag gatt och blivit vuxen? Nar hande det kan man undra?

Jaja, tiden rullar pa och jag forsoker gora mitt basta for att ta till vara pa den pa basta mojliga satt.

Ses

Dagen borjade mycket bra. Jag fick en bra pratstund med familjen hemma i Sverige, hann t o m en snacka lite med Johan. Det ar skont att kunna prata av sig lite ibland. Om tre-aringar som fortfarande har blojor, pappor som inte lyfter ett finger, brander och allt annat som iaf jag kanner att jag behover prata av mig om.

Efter det stack jag och tva andra au pairer (tva som jag faktiskt nyss lart kanna) till IKEA. Dar blev det rakmacka, prinsesstarta och godis inhandling:) Kopte dock inte sa mycket, har fortfarande mycket godis kvar sen jul. Men det ar alltid trevligt med IKEA.

Imorgon blir det kyrkbesok nr 2. Det ska bli spannande. Det blir samma kyrka som forra gangen, en baptistkyrka som ligger ca 10 min harifran. Dom var valdigt trevliga och omhandertagande forra gangen sa jag hoppas pa detsamma imorgon.

Kollade igenom lite bilder nyss, tankte lagga upp lite bilder fran sista tiden jag hade hemma. Hall tillgodo!

Alla bilder ar tagna under mitt sista dygn i Sverige (forutom de pa kastrup). Da fattade jag inte alls vad jag gett mig in pa. Att inte traffa nagon av alla dessa alskvarda manniskor pa ett helt ar, det ar ganska svart att forsta.

Men om sisadar 9 manader sitter jag aterigen och kakar med er, da blir det middag, syjunta och filmkvall pa en och samma gang. Det ska jag fixa:)

Nar trottheten kommer, kommer oftast ocksa saknaden tatt darefter. Det ar inte alltid latt att vara langt hemifran. Man saknar de sma enkla sakerna. Om jag vill ringa pojken min, maste det planeras och allt som heter kommunikation med de dar hemma ar sa mycket svarare nu an vad det var da. Vilket ar logiskt, for jag ar ju trots allt pa andra sidan atlanten. Men jag tackar Gud for skype, msn och mejl. Annars hade ni nog undrat om jag levt vid det har laget.

Men jag vill att ni alla ska veta att jag tanker pa er mycket, bade pa pojken, familjen och alla vanner. Facebook ar bra pa att paminna mig om att ni fortfarande finns. Det ar ocksa roligt att se att folk laser bloggen med jamna mellanrum. Maste ju betyda att jag inte ar riktigt bortglomd an.

Dagen for min hemfard ar ganska langt borta, ca 9 manader kvar. Jag har nastan klarat av en fjarde del, och det kanns riktigt bra.

For varje dag som gar, ar vi en dag narmre att fa aterforenas. Jag langtar sa tills jag far fira midsommar pa Ralle, jul hemma, nyar med ungdomarna i kyrkan och alla andra hogtider och lagtider som finns:)

Jag ser fram emot den 19e oktober 2010, da kommer jag. Jag ska se till att ta med mig manga kramar i mitt bagage sa att det racker gott och val till alla:)

Jag tanker som sagt pa er, och jag onskar er ett riktigt gott och harligt nytt ar!

Jag vill ju ge er ett litet smakprov pa Vermont. Kan tillagga att jag inte sag mycket. I princip all min tid spenderades i huset dar jag passade tvillingarna. Men ni kan fa se snon och ett mindre berg som heter Anton Mountain som vi hade utsikt over fran vardagsrummet. Sa hall tillgodo:

Ja, vad ska saga om min vecka i Vermont. Hmm, jag jobbade 90% av tiden, natterna inraknade. Som ni kanske forstar sa kanns det ganska bra att vara hemma igen. Jag var otroligt trott nar vi kom hem igarkvall. Jag sov inte ordentligt nagon natt eftersom en av flickorna har borjat med nagot nytt, att vakna och skrika flera ganger varje natt. Inte alls roligt. En natt var jag upp hos henne 3-4 ganger, och fick bara nagra timmars somn. Jag jobbade mycket mer an vad jag borde ha gjort. Enligt Cultural Care far jag bara jobba 45 timmar varje vecka, jag tror jag jobbade dubbelt sa mycket, minst. Det basta med resande veckor, dar man jobbar 24/7 ar att lonen blir darefter ocksa. Denna gangen fick jag dubbelt betalt, och da kanns det ganska okej att jobba mycket. Men jag var ganska sugen pa att aka hemhem ett tag for att jag var sa trott. Men nu kanns det battre, sa ni far inte tillbaka mig riktigt an.

Vad finns mer att saga om min vecka i Vermont..

Vi hade sagolikt vader. Jag gick runt och nynnade pa ''walking in a winter wonderland'' nar vi var utomhus och lekte. Det var verkligen ett vinterparadis. Det var riktigt kallt, vilket gjorde att vi tyvarr inte kunde bygga nagon snogubbe eller vara ute sarskilt lange at gangen. Men jag njot varje gang, for det var sa skont med friskluft och den alldeles vita snon som nastan rackte anda upp till knana.

Stallet vi bodde pa var barnens farfars ''flickvans'' hus. Riktigt najs hus, kan jag tillagga. Jag hade forestallt mig att vi skulle bo i en timmerstuga men det var inte riktigt vad som vantade oss. Lois, som farfarns ''flickvan'' heter, ar tydligen arkitekt och hon har ritat huset och det var ett modernistiskt hus, om det sager er nagot. For er som kanner Fredrik och Therese sa paminner det mycket om deras hus. Iaf den har kvinnan ar tydligen lite kand, hon har skrivit manga bocker om halsbandsparlor. Later knasigt, jag vet, men hon har flera bocker som ligger ute pa amazon.com.

Nog om Lois. Nar jag jobbade spenderades dagarna i huset tillsammans med flickorna, farfarn, lois och alla andra som inte akte skidor. Det hande egentligen inte alls mycket, mer an det vardagliga. Pa nyarsdagen fick min forsta helt lediga tid. Da slappte familjen av mig i centrum av Manchester (formodligen en by utanfor Vermont) dar det myllrar av outlet affarer. Inte alls illa, kopte mig sjalv en pjamas och lite presenter till folk i Sverige. Efter det bar det av till ishallen. Da akte jag, pojkarna och pappan skridskor. Jag njot varenda sekund. Har nog aldrig haft sa roligt nar jag akt skridskor innan. Pappan var schysst och lat mig stracka pa benen och aka mycket sjalv medan han hjalpte pojkarna. Dom var alla rookies. Jag var mycket battre pa att aka an jag trodde jag var, sa det blev manga varv i rinken. Jag ar riktigt sugen pa att kopa mig skridskor och inlines nar jag kommer hem. Sa sjukt skon kansla att bara glida fram.

Idag sondag, har jag haft en langsam dag. Jag och Vicky stack till ett cafe och fikade i nagra timmar innan vi traffade Lea och Christina for att kaka middag. Kande verkligen att jag behovde traffa lite annat folk an familjen. Familjen ar visst schysst, men man far aldrig riktigt tillfalle att prata av sig och ventilera saker med dom. Det ar alltid en massa barn runtomkring som kraver antingen min eller deras uppmarksamhet. Sa det kandes riktigt bra att traffas och prata av sig.

Nu kommer jag vara hemma i Bryn Mawr pa obestamd tid. Inga fler resor ar inplanerade an vad jag vet. Det kanns riktigt bra, for man blir riktigt trott av att resa samtidigt som man jobbar.

Bilder kommer att komma. Kanske redan imorgon (mandag).

Ha det riktigt bra tills dess:)