idastib

21 dagar kvar...

Kom hem från ett trevligt kalas hemma hos Ida Olsson för ett antal timmar sen. Det var väldigt roligt! Det bjöds på god mat och fika men också väldigt trevligt sällskap. Det var ett tag sen jag skrattade så mycket sist. Micke gör allt så mycket roligare med sitt skratt:P de e galet, hoppas att han får tillräckligt med luft bara.

Det är tre helger kvar till jag drar nu.. känns som att det är dags att börja planera in vad man ska göra dessa värdefulla helger. Jag hoppas och tror iaf att det kommer bli mycket tid med alla underbara kompisar jag har. Hoppas att det blir Kenny Starfighter till helgen, hade varit väldigt roligt att se den tillsammans till helgen. Säg till om ni är sugna på att vara med!

På söndag åker jag upp till Stockholm, ska sova hos Anneli tills på måndag. Då ska jag till amerikanska ambassaden och fixa mitt visum. Hoppas att jag kommer ihåg att ta med mig allt, annars blir det illa svettigt! Ska bli kul att träffa Anneli igen, det är trots allt ett halvår sen. Under en period i gymnasiet umgicks vi hela dagarna, och pratade i telefon hela kvällarna. Vi hade väldigt roligt ihop, även om vi är så sjukt olika.

Jag känner mig inte alls nöjd med utseendet på min blogg, teknisk som jag är har jag ingen aning om hur man fixar och trixar. Någon som har lust att hjälpa mig?


- Those were the days...

22 dagar kvar...

Det var ett tag sen jag uppdaterade. Har ju varit riktigt duktig på det innan, men nu halkade jag efter lite. Jag ser det lite som ett friskhetstecken faktiskt, tyder på att jag har annat att göra än att sitta vid datorn.

Helgen har i alla fall varit mycket bra. På fredagen åkte jag hem en sväng till Johan, jag passade på att duscha (eftersom vi har en mus i källaren, det enda stället i huset där vi kan duscha). Vi hade det trevligt. Sen åkte jag hem en sväng för att senare mot kvällningen dra till Hallen. Där var det fullt ös, med besök från Hässleholm, Broby och självklart Osbygänget med. Det var mycket najs! Satt ute i Hallen och hade möte, det är inte varje fredag vi gör det.

Efter alldeles för lite sömn stack jag och jobbade klockan 7 på morgonen. Det gick bra, även om det var ett tag sen sist. Middagen på kvällen var nog helgens höjdpunkt, vi bjöd in bröderna Stenström eftersom dom också hade blivit övergivna av sina föräldrar. Vi lagade mat ihop och hade det riktigt trevligt. Det blev dans till Jill Johnsson och annat flum. Några stack till kyrkan för att gå på kvällsmöte, men jag, Johan och Linus stannade hemma och tittade på "Valkyria". Väldigt bra film måste jag säga, även om jag föredrar lite mer lättsamma filmer.

Så här på söndagkvällen känner jag mig ganska sleten. Tänkte sova förbi gudstjänsten, men blev väckt av telefonen så då var det lika bra att gå ändå. Temat för mötet var "Mission", och mycket inriktat på en second-hand butik i Osby som heter "Filippos". Jag höll på att börja gråta vid några tillfällen när dom berättade olika historier om barn som for illa. Det mesta av Filippos pengar går till mission i Europa, mycket till Ukraina, Moldavien och Rumänien men också Afrika. Det är sjukt mycket alkoholism i dessa fattiga europeiska länder, och det är så många som far illa av det, och inte minst barn. Man blir bra tacksam för sin egen uppväxt och sitt eget hem när man hör deras historier.

Det blir ett långt inlägg idag, men jag hoppas ni har ork nog att läsa. Imorgon är det tre veckor kvar tills jag drar till staterna. Sjukt läskigt och spännande på samma gång. Nu ska jag gå och lägga mig och ta igen helgens förlorade sömn, Godnatt!

25 dagar kvar...

Nu har jag fått alla papper som jag ska ha, så nu är det bara att skicka in dom och vara glad.

Det som är kvar att göra i pappersväg är bara visum och internationellt körkort. Kort till det ska jag ta nästa vecka hade jag tänkt.

Ikväll ska jag umgås med min älskade pojkvän. Varje dag blir mer och mer värdefull ju närmre avresedatumet vi kommer. Vi hade i alla fall tänkt ha en bra kväll, kanske kolla lite på 'How I met your mother' eller 'That 70's show'?

Sen 23:30l ska jag hämta upp syster och hennes klasskompisar på skolan i hlm. Dom ska på opera i malmö och kunde bara ta sig till hlm. Så då passar jag på att vara snäll mot dom:)

Nu ska jag sätta mig lite vid tv:n och dega

26 dagar kvar...

Jag är så glad just nu så jag vet knappt var jag ska bli av. Jag ringde runt till olika privatkliniker för att få tid till en hälsoundersökning. Några hade inte tid, andra svarade inte i telefonen, men tack gode Gud för C4-kliniken i Kristianstad. Dom hade inte bara en tid till mig, dom hade till och med tid idag. Så idag drar jag till Kristianstad, och kan stryka en grej på min 'att göra lista'.

Nu ska jag ta mig en dusch så att jag är ren när jag ska till doktorn.

27 dagar kvar...

Baah! Jag är stressad till tusen! Fick ett mejl av Cultural Care där det stod att om jag inte skickat in alla dokument tre veckor innan jag åker så kommer jag inte kunna komma iväg. Det är senast på måndag, så jag har i princip bara denna veckan på mig att fixa allt. Två av papprena som ska in skickade jag idag, dom andra kommer dessvärre ta lite tid. Det ena är 'Physician's Health Evaluation' och det andra är polisregisterutdrag. Det som är ännu roligare är att det knappt går få tag på en tid att göra hälsoundersökning på. Så det känns väldigt lyckat!

Vi får hoppas att allt löser sig! Att jag får tag på en tid och kan göra min hälsoundersökning och att mitt polisregisterutdrag ramlar ner i brevlådan, helst imon.

Det som jag har kvar att göra innan jag drar är:

• Fixa kort (till det internationella körkortet)
• Visum
• Presenter till familjen
• Hälsoundersökning

Det kommer bli så skönt när jag kan lägga alla papper och tråkiga grejer bakom mig och kan komma iväg.

Nu hoppas jag att dom ringer från Göingekliniken snart och att dom har en tid till mig!

Tanken var att sticka till banken och BRIO-butiken idag. Men smart som jag är så kollade jag öppettiderna på nätet, och det visade sig att BRIO-butiken har stängt alla måndagar. Så jag tar mitt byavarv imon istället när jag ändå ska till arbetsförmedlingen.

Idag har jag istället fyllt i och skickat iväg 'begäran på polisregisterutdrag', även en blankett om anökan om internationellt körkort har fyllts i. Har även fixat med lite annat smågrejs inför resan, det blir en hel del.

Jag tror inte att jag har förstått än att jag verkligen kommer att åka, men det kommer nog med tiden.

Nu ska jag sova, gonatt!

28 dagar kvar...

Jag sitter och funderar över allt det praktiska som ska fixas inför resan. Det har slagit mig att det inte är helt gratis att åka iväg. Här får ni ett smakprov på vad som ska betalas:

• Deposition (som betalas till familjen, men återbetalas vid årets slut) - 2495:-
• Flygavgift - 1495:-
• Hälsoundersökning - ca 600:-
• Visum - ca 1200:-
• Polisregisterutdrag - 172:-
• Internationellt körkort - 230:-
• Försäkring - ca 5000:-

Priserna är hämtade från Cultural Care Au pairs hemsida. När jag plussar ihop allt landar det på ca 11000:-. Det är tur att man har jobbat och slitit hela sommaren. Annars hade det varit svettigt nu. Förutom dessa kostnader måste jag köpa resväskor, presenter till barnen och betala resan till stockholm för att fixa visum. Sen vill man självklart inte komma med helt tomma fickor till USA ifall något skulle hända på vägen.

Det blir spännande att se hur mycket jag får på nästa lön, man kan ju alltid hoppas att den är bra.

Mitt största problem nu är att hitta bra resväskor till rimligt pris, säg till om ni har några förslag.

Nu ska jag sova:)

29 dagar kvar...

Nu på förmiddagen var jag i kyrkan. Det var äckligt varmt där inne, blir lätt så när solen står på. Vår kyrka är inte så smart byggd med tanke på värmen. Det var familjegudstjänst, och jag har nog aldrig sett så mycket barn på ett förmiddagsmöte som det var idag. Det var riktigt roligt att se alla små barn som fick framträda, både dans och sång blev de. Det är så roligt att se hur glada dom blir när dom får komma fram och stå där och sjunga. Fick även reda på att Hannas lillebror faktiskt är tre år, tvillingarna som jag ska passa är nästan lika gamla. Dom blir tre i januari. Det kändes roligt att se honom så jag har lite humm om hur stora tvillingarna är när jag kommer.

För er som inte vet så ska jag va au pair i en familj i Philadelphia som har fyra barn. Två pojkar som är 6 och 9 år gamla och sen tvillingflickor som blir tre i januari.

Jag har fått schema och grejer nu. Det känns skönt att veta på ett ungefär hur dagarna ska se ut. Jag kommer nästan bara ta hand om tvillingarna eftersom pojkarna går i skolan. På schemat står det även att jag är ledig varje helg vilket jag tackar för. Självklart kommer det säkert bli en del helger ändå om föräldrarna ska iväg eller liknande.

Det känns som att det kommer bli riktigt bra. Imorgon (måndag) ska jag ta mig till banken och fixa visa kort. Springer nog inom BRIO-butiken med för att se om jag hittar några presenter till barnen. Någon som har nåt annat förslag på vad man kan köpa till dom?

Nu hoppas jag det blir middag snart.. är ganska hungrig..

Nu är det på riktigt..

När jag vaknade gick jag som oftast direkt till datorn för att kolla om jag fått något mer från familjen. I min inbox på mejlen hittade jag ett mejl som inleddes såhär:

Greetings from the USA! We are happy to let you know that the Goldberg family in PA would like to welcome you into their home as their au pair. They enjoyed reading your application and talking with you on the phone. We hope you are as excited as they are!

Den 19:e oktober lämnar jag Sverige, det är en månad kvar nu. Innan jag drar iväg är det ganska mycket som ska göras. Måste bland annat åka upp till Stockholm och fixa visum, måste fixa resväskor och massa annat som jag inte kommer på.

Så nu är det på riktigt, och det känns så skönt att slippa vänta och inte veta var det bär av.

älmhult och ikea...

Det var då jag fick samtalet, samtalet som kommer att betyda mycket för mitt år framöver. Rachel Goldberg (mamman) i familjen ringde och berättade att dom hade bestämt sig för mig som deras au pair. Hon undrade om jag fortfarande var intresserad och jag sa självklart ja. Så nu blir det snart Philadelphia för mig. Känns så sjukt roligt!

När det bär av vet jag inte riktigt. Deras nuvarande au pair stannar tills den 12 oktober. Så jag kommer nog inte att åka innan dess.

Nu är jag gladglad!

Och imon ska jag och Johan på dejt!

update...

Pratade nyss med CC, den glada nyheten är att familjen inte har dissat mig än iaf. Familjen höll på att prata med CC om det ekonomiska och kommer förmodligen att lösa det innan dom säger ja eller nej. Men hon skrev ett litet meddelande till dom om att jag sitter och väntar på svar. Så förhoppningsvis får jag svar denna veckan. Vet inte om jag hade orkat vänta tills nästa vecka. Är nervös redan nu, tänk hur det skulle bli om jag fick vänta massa dagar till.

Nu fortsätter vi att hoppas på det bästa!

Torsdag...

och jag har fortfarande inte hört något från familjen, varken bu lr bä. Ska ringa upp till CC efter jag fixat lunch till pappa. Dom ringde mig första gången i fredags, det är snart en vecka sen. Tycker att dom borde bestämt sig nu vid det här laget.

I eftermiddag ska jag och syster åka och shoppa i älmhult. Fick presentkort där när vi fyllde år. Det ska bli roligt, det är längesen vi gjorde något tillsammans, hon och jag.

Jag återkommer med besked om familjen!

Ta hand om er!

Update..

Fortfarande inget nytt om Philadelphia. Jag gissar att familjen håller på att bestämma sig och att jag borde få besked snart. Så nu är det bara att hålla tummarna.

Dagen ser ut som sådan. Datorn kommer nog kollas varannan sekund för att se om jag fått något svar. Annars ska jag städa mitt rum och vika tvätt. Får kanske ta mig en promenad i det fina vädret?

Tscüs!

hoppashoppashoppas..

Nu har jag precis pratat med CC (organisationen jag åker med). Philadelphia familjen är tydligen väldigt intresserade och tycker om min personlighet och allt vad hon nu sa. Så nu har jag sagt mitt ja till familjen, och nu är det bara att hoppas att dom inte dissar mig.

Nu ska jag gå och fixa dagens första mål..

Hopp och förtvivlan, hopp och förtvivlan..

Philadelphia familjen är tillbaka! Hoppet lever, haha. Vet inte alls hur jag ska tolka allt, om jag ska ta det på allvar. Jag trodde seriöst att dom var borta. Frågan är om det inte är datasystemet som spelar mig ett spratt. Risken är att familjen är borta igen om en stund. Här får man vara beredd på det mesta i alla fall. När jag sen väl ger mig av lär jag vara härdad till tusen!

Nu river pappa badrummet, ska nog gå upp och berätta den goda nyheten..

Hopp och förtvivlan, hopp och förtvivlan..

Det blev ingenting med familjen i Philadelphia, det hade varit så skönt om det hade blivit dom. Då hade jag sluppit gå runt och beskymra mig en massa nu. Nu är jag tillbaka där jag började, kommer jag hitta en familj?

Philadelphia familjen lät väldigt positiva hela vägen egentligen, men jag tror jag vet vad som fick dom att tänka efter. Det faktum att jag har pojkvän är inte alltid bra i värdfamiljers ögon. Rädslan av att jag längtar hem för mycket och sticker efter ett par månader blir klart värre. Det förstår jag, jag kommer få ett jobbigt år utan Johan. Men jag tror verkligen att jag kommer klara det, så mycket vill jag detta. Sen tror jag också att dom började tänka efter lite med tanke på att jag inte varit iväg hemifrån längre än två veckor i sträck.

Man kan inte förstå allt, och detta är väl en sån sak. Nu är det bara att vänta på att nästa familj ska trilla in. Jag får kanske dra i lite fler trådar, och mejla runt lite..



Var med Johans familj i Kollevik i helgen och sov i husvagn. Helmys!

I fredags vid halv åtta var jag helt säker på att det var tyskland som gällde. Men när klockan blev åtta fick jag ett telefonsamtal. Jag var helt säker på att det var den tyska mamman som ringde, men tror ni inte att det var en mamma från usa som ringde. Vi pratade i 20 minuter och hon verkade vara intresserad av att ha mig som au pair och jag blev väldigt sugen på att åka dit.

Jag blev delad och visste inte alls vad jag skulle göra? Vad skulle jag säga till den tyska mamman när hon ringer? Jag hade i princip sagt mitt ja till henne allaredan.

På lördageftermiddag ringde äntligen den tyska mamman *not*. Vi pratade i drygt tio minuter. Under dessa tio minuter löstes alla min problem. Det visade sig att den tyska familjen hade fått in barnen på ett dagis som dom inte trodde dom skulle få. Så det visade sig att dom inte alls skulle behöva en au pair. Mamman fick jättedåligt samvete, och då passade jag på att berätta om familjen i usa. Då blev hon lättad och glad för min skull, och önskade mig all lycka. Det hela slutade bra, bättre än jag kunde tro.

Nu sätter jag hoppet till den amerikanska familjen. Dom har fyra barn, två pojkar som är 6 och 9 år gamla och tvillingflickor som är 2 år. Dom verkar ha det ganska gott ställt, pappan är affärsman och mamman går hemma och håller på med välgörenhet. Dom har ett hus uppe i vermont dit dom brukar åka och semestra. Det känns riktigt bra med denna familjen. Jag har pratat med dom två gånger denna helgen och dom verkar riktigt bra. Jag tror att det kommer bli tufft, men det blir det nog var jag än hamnar. Bara man är beredd på det så blir det säkert bra

Att åka till usa är alltid det jag har velat, tyskland var mer en nödlösning när jag hade gett upp hoppet om att åka till usa. Men nu lever hoppet! Jag är glad, och jag hoppas på Philadelphia!

Det är drygt en månad sen jag skrev här sist och en hel del har hänt sen dess...

På au pair sidan har det skett tvära vändningar hit och dit. Jag blev trött på cultural care, usa och att allt ska ta så lång tid hela tiden. Så igår började jag registrera mig på andra au pair sidor, med familjer från alla möjliga länder. Tror ni inte att det dröjde en timme och sen hade jag första familjen på tråden?! Helt galet snabbt! Det var en familj från Tyskland med två små pojkar som är 2 och 4 år gamla. Mamman kommer från Danmark och pappan är fransman. Det roligaste sammanträffandet och förmodligen anledning till att dom ringde just mig, är att mammans föräldrar bor i Visseltofta av alla ställen. Så familjen brukar åka hit till Osby och Vissletofta och semestra. Helt galet konstigt! Jag som försöker komma iväg:P

Det är även fler familjer som hört av sig, men den tyska familjen är ändå min favorit. Jag pratade med familjen igår och allt känns väldigt bra. Jag ska ringa dom imorgon, och om allt känns bra då också så ska jag tacka ja. Om dom inte ändrat sig och fortfarande vill ha mig så kommer min nya hemadress bli i Frankfurt. Min tyska kommer få sig en prövning som heter duga. Har seriöst inte pratat tyska sen jag gick i nian, men som tur är så ska jag få ta tyskalektioner så det känns bra i alla fall.

Om det blir familjen i Tyskland (vilket jag verkligen hoppas), så finns det en chans att jag kan komma hem till jul och kanske till zaras student.

Nu ska jag gå och tvätta, och så småningom också sova..